Jag ska aldrig fylla arton.
Jag vill aldrig i hela hela mitt liv bli över arton år.
För då försvinner allt.
Iallafall allt som har något värde just nu för min sjukdom.
Jag förlorara mina extremt bra doktorer, jag försvinner från barnavdelningen och jag måste till vuxen avdelningen.
Allt känns som så skrämande på något viss.
Många tankar kom upp när man ligger där och känner sig som sämst.
Nästa gång jag gör dom hära undersökningarna kommer jag kanske inte få vara sövd, för att slippa plåga mig.
Jag kommer få göra massa, som är helt emot det jag gör nu. BARA för att jag är arton.
Jag vill absolut inte bli arton år, vad har det för fördelar, jaa. man får bli full, göra vad man vill och gå på krogen.
Men det skiter jag fullständigt i. Jag vill vara barn och ha det bra.
Vi fattar absolut inte hur himla bra vi har det, hur jäkla tur vi har. Hur jäkla bra vi lever och hur vi bor.
Men när vi är arton, då är allt över.
När jag har fyllt arton har jag ett halv år kvar av skolan.
sedan måste jag börja jobba, tjäna pengar, troligtviss flytta för här finns inga jobb.
Jag måste bli stor, jag kan inte komma till mamma och be om pengar för att gå på bio.
Jag kan inte gå till pappa och be han göra ditt och datt.
För jag måste klara mig själv och försöka leva ett eget liv.
Och just nu känns det bara så himla långt bort, förut har det känns nära.
Men från och med igår känns det långt långt bort.
Jag vill alltid vara som nu, allt är bra nu. Jag älskar mitt liv nu.
Jag vill inte bli stor, jag vill inte jag vill inte.
såklart är det väll någon som tycker jag är sjuk i huvudet och tänker nu "men är hon dum?"
Nej, det är jag faktiskt inte. Tänk efter själv, äre så jävla kul när man bli stor?
Hur bra har vi inte det hemma med mamma och pappa? Hur bra har vi inte det här hemma?
Jag bor så bra, jag har världens bästa familj, kille och släkt. Allt är underbart!
Varför ska man alltid ha så brottom att bli stor när man mer än hälfen av livet bara bli större och större.
åh, det hära kommer jag grubbla över resten av mitt liv.
Varför får man inte själv bestäma när man ska sluta växa?
JAG VILL ALDRIG BLI ARTON!
Men det är ju inte diretkt så att allting bara försvinner den dagen du fyller 18, däremot är du inte 18 och har inte samma värderingar och tankar som en 18-åring har, du har inte mognat på samma sätt, men när du fyller 18 lovar jag att du ser annorlunda på saken, om inte annat är de kanske bäst att göra de, för tro mig, de är då livet börjar! Du har bara inte vuxit upp nog och inse det än! Tråkigt med din sjukdom, men vuxenavdelningen är inte så hemsk heller, de är precis lika snälla med dig som på barnavdelningen, de är bara dockskåpen och pusslen som saknas, tro mig du klarar de! Å de slutar knappast ge dig bedövning för du är 18, de väljer du helt själv! Lycka till i framtiden på vägen mot vuxen :) Kram Lotta!
ja du anar inte hur tråkigt allt blir efter du har gått ut skolan.. alla vänner försvinner och jag sitter här fortf ute i skogen,. arbetslös... :(
