Jag har aldrig blivit så besviken någonsin som jag blev idag när jag klev innanför dörren på våran "nya" lägenhet. Den hade allt som jag inte ville skulle finnas. Håliga väggar, fettiga tapeter, vatten läcka i köket, ostädad, inga möbler och allt var så jävla snuskigt. Jag blev aldeless stum av att se allt!


Jag känner mig så fruktansvärt besviken. För som jag har längtat efter denna dag. Jag har vänta vänta och vänta. Men det är väl inte så konstigt detta, för om de är någon som har otur så är det verkligen jag. Så nu kan man väl säga att jag är bostadslös igen, för i helvete att jag ska bo i ett jävla skit hål.

Nej ni.

Det är en mycket besviken Amanda idag.