ojoj.

Känner för att börja gråta.







Mina fina.

"A Friend is someone who knows the song in your heart,
and can sing it back to you when you have forgotten the words."

















From here to eternity

Så är julhelgen över och jag längtar redan till nästa jul. Älskar när alla samlas och har massa tok för sig.

Igår var de kalas och utgång i Strömsund, kul som attans! Men de får jag sota för idag, men vad gör de om hundra år?


Julfin

Lukas har fått sig en fin tomteluva.


Lycka är.

Lycka är..

När inget annat spela någon roll.
När jag glömmer allt och går vidare.

När Annas alla små troll kommer hit och sprider glädje.
När Anna hjälper mig med läkemedelsräkningen.
När alla kusiner rullar in en och en och berätta att de saknat en.
När planer för juldagen smids och ingen har en aning som vanligt.
När jag får somna i mitt flickrum.
Och såklart ha den finaste killen bredvid mig.
Att de imorgon är julafton.
när vi imorgon är samlade all igen.
Att veta att jag har finaste familjen och vännerna. <3

Lycka är när jag inte kan släppa leendet från läpparna.





Trillar ner hos mig, imorgon.



Förhoppningsvis är dessa skor i mina ägor imorgon.
Jag kan knappt bärga mig.



Home sweet home.

Känner redan ett rus i kroppen. Jag är äntligen hemma EFTER många om och men.. Jag vet inte, men de senaste gångerna jag har åkt hem så har Nagasjövägen inte varit på min sida och inte denna gången heller. Det gick hur bra som helst att köra hela vägen tills jag svängde av.

De börja med att jag möter plogbilen och alla som vet vilken bil jag kör vet att de är omöjligt att vi två ska kunna mötas. SÅ, jag fick börja backa. De gick inte bra. Men de slutade bra. Fortsatte köra och efter kanske fem minuter möter jag en person som kör minst 120 och bara flyyyyyyyger förbi mig. Döden... Nu tro ni kanske att ni har hört de värsta men nej.

Äntligen tar Nagasjövägen slut, då ser jag en röd bil komma i väääldigt högfart och tar upp HEELA kurvan. Vad måste inte jag göra då om svänga ner i diket? Jo. De var precis vad jag gjorde. Men eftersom jag är rally chaufför så tog jag mig upp lika fort. Haha. Men med hjärtat i halsgropen är jag nu hemma...




och nu ska jag laga mat. Haha.



Jag längtar tills imorgon.

Denna dag började så himla bra med att jag fick veta att jag klart mikrobiologitentan, den fortsatte lika fint på skolan och Östersund visade verkligen upp sin bästa sida idag med de fina vädret och all denna snö. Sjukt fint ute!

Dock hann jag inte mer än att komma hem då den första besvikelsen kom i form av omtenta, vilket gjorde mitt liv lite bittrare surare och jävligare. Men de är bara att bita i det sura äpplet.. Åkte och tränade, tänkte att ett pass body attack skulle göra mig gladare, men icke där skrek mina benhinnor hela tiden att dom hatade mig och att jag ska ligga i soffan och feta mig istället.


Jag är så himla glad att jag ska få åka hem imorgon. För denna vecka har verkligen tagit all energi ifrån mig. Allt går emot mig och ALLA går emot mig. Tydligen så är allt jag gör fel. Jag är less på att spendera kvällarna själv och känna mig ensam. Jag säger alltid att jag inte ska låta någon trycka ner mig och de gäller även denna gång, jag håller mitt huvud högt och jag vet att jag inte går ensam.

Imorgon är de en ny dag, med nya möjligheter. - du är välkommen!



Fula spel och rackar tyg är inget för mig säger Agnes och även jag.


Mysigt


Hem hem hem.

Östersund visar sig verkligen från sin bästa sida idag och även fröken själv är på ett gott humör. Det är onsdag och imorgon får jag äntligen styra mot Rossön!


RSS 2.0