Idag är en sån dag då ögonen vill vara allt utom öppna. Jag har varit sååå trött, jag sov mitt på dagen då Agnes vilade till och med och nu känns de som jag ska dö.. Därför bli de inte så mycket skrivet idag.

Martina tog sig hem inatt, men åker imorgon igen. Det har idag varit stekande sol och mina axlar fick lite sol stryk, inget mig emot. Imorgon är en ny dag. Då ska jag vara piggelin.

God natt mina vänner.

jag skrev detta och så hakade datorn, så jag printade allt.

Men det jag vill säga med detta är att man istället för att kränka sina vänner ska höja de till skyarna.

Jag älskar mina vänner och de är mina favoriter!



Systrana Linnér



och min Emmis.
Det roliga är att Emma var en person som jag innan jag träffat henne ALDRIG skulle prata med och när min kusin fattade tycke för henne viste jag absolut inte vad jag skulle göra. detta kunde inte bara skee.. Emma Bergman. fy fan.

Men nu tre år efter är hon som min högra hand och hela mitt hjärta. Hon finns alltid där, alltid.

detta gäller även systrana Linner.

Dessa tjejer går inte lös för hackor ska ni veta.
Dessa finns de bara tre av.



Men sedan har jag alltid min mamma och Pappa(som inte jag har heller på bild).
Hon som fanns där i åttan när det inte fanns någon alls.



Min karl är alltid vid min sida också.


Och jag ska samtidigt passa på att nämna alla andra som finns i mitt liv.
Ni är bra allihopa.

Mammas lilla pojke.

Jag saknar dig!

söndagarna i Rossön har de senaste året för mig varit den tygnsta dagen i veckan. Det är dagen då jag måste ta mitt pick-och-pack för att bege mig till Umeå. Hemlängtan har redan slagit till på bussen, ångern över att åka hem ifrån och måsta vara själv i Umeå, en hel vecka. Det har varit jobbigt för mig, det har rent utsagt varit en plåga.

i Umeå har jag varit ordet hemlängtan.

Nu har jag spenderat en vecka i Milano, så långt ifrån hem som jag kan komma just nu och jag känner ingen hemlängtan. Såklart saknar jag Andre, Lukas, mamma & Pappa, samt alla andra hemma vid.. Men jag känner ingen hemlängtan och detta få mig att inse att Umeå verkligen inte är något för mig, eller det hängde nog mera  på utbildningen. - så nu är de bestämt, det blir ingen lärare av Amanda, jag ska bli fotograf.


p.s om jag inte har mer än fem kommentarer i morgon så lösenordskyddar jag min blogg!!

Det spelar tydligen ingen roll var i världen man är, tiden går fortfarande lika fort och man hinner inte blinka innan veckorna har gått. Det är nästan lite spöklikt hur fort det går, både dagarna och nätterna. I natt väcktes jag av en hemskmardröm som var fruktansvärt verklig och det tog ett tag innan jag kunde somna om, men jag vaknade ändå klockan åtta pigg och glad.

Vi har hunnit varit in till staden och besökt svenska ambassaden och M har hämta sitt nya körkort, efter det åkte vi hem och M åkte vidare till Linate och Sverige. Agnes och jag blev kvar och gick till parken och provade hennes nya servis, flickorna flockades runt henne. Något jag kan kännas lite jobbigt, inte att de leker, men när barnen pratar med mig och jag inte kan svara på deras frågor, utan de måste ju tycka att jag är dum i huvudet. haha.


Imorgon ska jag ta mig själv in till staden för jag ska gå på hm och köpa en tröja ifrån deras nya kollektion, jag håller tummarna på att den finns kvar för jag tycker den är så fin, sedan går pengarna till en bra sak också!


 

Jackan till höger är skita snygg i verkligheten och den vita är väldigt snygg.
Fashion against aids heter kollektionen, förra året hade de ju kändisar som fick designa kläder, vilket var väldigt popis och de försvann direkt. I italien är inte hm så populärt som i Sverige och man har stor chans på att få tag på plaggena. Som tur är ;)

Nu blir det i alla fall en glass!