Boknörd?
over.
Vägen var mödosam
men samtidigt underbar
Hade jag bara veta
exakt vad som väntat
skulle jag har sprungit.
men samtidigt underbar
Hade jag bara veta
exakt vad som väntat
skulle jag har sprungit.
Hur ska jag andas utan luft?
Det här med blogg är något som kommer upp nästan dagligen på
skolan. Nästan hälften av klassen har säkert en blogg, men jag vet
bara om ett få tal. Men det roliga med det här är att varje gång en lärare
frågar, är det någon här som har en blogg... ja, så räcker ingen upp handen.
Nej, jag gör inte heller det. Vad betyder det igentligen?
Skäms vi? Skäms vi för att vi på internet blottar oss. Kan man säga blotta?
Öppna oss kanske är ett bättre ord, öppnar oss för världen.
Vem som helst kan läsa våra bloggar om vad-jag-gör-idag och hur-dåligt-jag-mår-nu.
Varje gång en lärare tar upp de här med blogg som är ganska ofta.
Så börjar såklart jag också fundera.. Varför skriver jag blogg?
varför berättar just jag om mig själv för en hel del läsare?
Är det någon som igentligen(egentligen?) är intresserad?
Jag har faktiskt för många gånger tänkt att, nej nu lägger jag av med det här.
Varför ska jag berättar hur jag mår här, när jag istället kan berätta det rakt ut till någon.
Men lika fort inser jag att, just det är det svåra. Att berätta. Veta att någon lyssnar.
För nog har alla upplevet att man försöker berätta något för någon.
Som man själv tycker är roligt/spännande/tråkigt ect.
men den som man berättar för skiter helt ut i vad man säger.
okej, är det man kan få till svar. Happ, det var ju roligt att du lyssna.
Och det gör ont när man vill berätta något. Men det värsta är att jag gör likadant själv.
För det jag tycker är intressant kanske inte någon annan tycker är lika roligt.
Just därför bloggar jag.
Men nu är jag i det stadiumet igen, att jag fundera på att lägga av.
För när jag skriver här i min blogg om hur jag mår, så frågar folk.
och då inser jag något mer.. JAG vill inte att få fråga om hur jag mår.
För jag klara inte av att svara. Jag kan bara skriva det, sedan när jag ska
förklara det i ord skäms jag.. skäms för hur jag mår och för det jag skrev.
JAG blottade mig, öppnade mig för världen. Berättade något som jag kanske bara
ville erkänna för mig själv.
Jag kanske lägger av nu.
- Det finns dagar som är som trappor, man måste välja om man ska gå upp eller ner.
/A
skolan. Nästan hälften av klassen har säkert en blogg, men jag vet
bara om ett få tal. Men det roliga med det här är att varje gång en lärare
frågar, är det någon här som har en blogg... ja, så räcker ingen upp handen.
Nej, jag gör inte heller det. Vad betyder det igentligen?
Skäms vi? Skäms vi för att vi på internet blottar oss. Kan man säga blotta?
Öppna oss kanske är ett bättre ord, öppnar oss för världen.
Vem som helst kan läsa våra bloggar om vad-jag-gör-idag och hur-dåligt-jag-mår-nu.
Varje gång en lärare tar upp de här med blogg som är ganska ofta.
Så börjar såklart jag också fundera.. Varför skriver jag blogg?
varför berättar just jag om mig själv för en hel del läsare?
Är det någon som igentligen(egentligen?) är intresserad?
Jag har faktiskt för många gånger tänkt att, nej nu lägger jag av med det här.
Varför ska jag berättar hur jag mår här, när jag istället kan berätta det rakt ut till någon.
Men lika fort inser jag att, just det är det svåra. Att berätta. Veta att någon lyssnar.
För nog har alla upplevet att man försöker berätta något för någon.
Som man själv tycker är roligt/spännande/tråkigt ect.
men den som man berättar för skiter helt ut i vad man säger.
okej, är det man kan få till svar. Happ, det var ju roligt att du lyssna.
Och det gör ont när man vill berätta något. Men det värsta är att jag gör likadant själv.
För det jag tycker är intressant kanske inte någon annan tycker är lika roligt.
Just därför bloggar jag.
Men nu är jag i det stadiumet igen, att jag fundera på att lägga av.
För när jag skriver här i min blogg om hur jag mår, så frågar folk.
och då inser jag något mer.. JAG vill inte att få fråga om hur jag mår.
För jag klara inte av att svara. Jag kan bara skriva det, sedan när jag ska
förklara det i ord skäms jag.. skäms för hur jag mår och för det jag skrev.
JAG blottade mig, öppnade mig för världen. Berättade något som jag kanske bara
ville erkänna för mig själv.
Jag kanske lägger av nu.
- Det finns dagar som är som trappor, man måste välja om man ska gå upp eller ner.
/A
krossad
svara? tydligen inte.
Nice.
jag undra vad världen ser mig som, en gris?
jo, jag har också känslor.
Love in stereo
Kom just hem flygande på skotern efter en tur upp på grön berget.
Idag är det två dagar sedan jag fick min nya medicin och kan inte riktigt
än avgöra om det fungera eller inte. Men det kunde ta upp till fyra veckor sa doktorn.
Men jag håller tummarna för det, under tiden suger jag i mig mina energi drinkar
för att hålla kropps vikten och inte förlora massa kilon och slippa kortisonet!!
Hittade precis min kusins Fridas blogg, roligt. Hoppa in och läs här.
/A
Y E S!
Påsklov och två stick i benen.
Fan va skönt!
Fan va skönt!
Musik.
Förut var det här det enda jag lyssnade på.
Men visst är det något speciellt med just den här musiken?
La bara in you tube videon för att ni ska orka trycka och lyssna.
Like a hero.
Helt rätt vinnare igår på melodifestivalen.
Redan på dagen när vi var på väg hem ifrån Nordsjö, (återkommer till det)
och vi hörde den spelas på diggilistan så sa vi, där är vinnaren.
Men min favorit var Sanna Nilsens låt,
men den blev ju plaserad på en andra plats.
Sedan så tror jag Perrelli tar sig längre.
Över till vad jag hade för mig i Nordsjö. Jag har faktiskt varit på spa.
Det var hur härligt som helst, bada, solar och tagit de lungt.
Sedan på lördag morgon fick jag en anskiktsbehandling och det var sjukt härligt.
Man var som ny när man kom därifrån.
Vad mera händer?
efter vi var hos doktorn i Torsdags har magen bara blivit värre.
Så nu ska vi börja med en ny medicin och kanske kortison.
Men troligtviss kommer det att bli det, för jag klara mig inte utan det just nu.
Det är en hemsk plåga att gå på toaletten nu för tiden, smärtan från magen.. ja!
Nu vill jag bara hålla tummarna och hoppas att den här medicinen ska funkar,
hitils har jag ju bara haft otur. En enda medicin har fungerat och när det var
som bäst med den slutade den att värka. - otur.
/A
Redan på dagen när vi var på väg hem ifrån Nordsjö, (återkommer till det)
och vi hörde den spelas på diggilistan så sa vi, där är vinnaren.
Men min favorit var Sanna Nilsens låt,
men den blev ju plaserad på en andra plats.
Sedan så tror jag Perrelli tar sig längre.
Över till vad jag hade för mig i Nordsjö. Jag har faktiskt varit på spa.
Det var hur härligt som helst, bada, solar och tagit de lungt.
Sedan på lördag morgon fick jag en anskiktsbehandling och det var sjukt härligt.
Man var som ny när man kom därifrån.
Vad mera händer?
efter vi var hos doktorn i Torsdags har magen bara blivit värre.
Så nu ska vi börja med en ny medicin och kanske kortison.
Men troligtviss kommer det att bli det, för jag klara mig inte utan det just nu.
Det är en hemsk plåga att gå på toaletten nu för tiden, smärtan från magen.. ja!
Nu vill jag bara hålla tummarna och hoppas att den här medicinen ska funkar,
hitils har jag ju bara haft otur. En enda medicin har fungerat och när det var
som bäst med den slutade den att värka. - otur.
/A
Se mig!
Jag vill bara att.. du ska höra när mitt hjärta slår.
det kommer aldrig bli som då.
