En längtan.



När man var lite längtade man efter att bli stor för att få vara som kusinerna, bestämma själv hur mycket godis man fick köpa hem ifrån ica, själv bestämma vilka färger man skulle ha på tapeterna och själv bestämma var man ska bo. Men när man väl bli stor så önska man att tiden kunde stanna av lite, för att tiden går fort.

Jag kallar mig inte vuxen än, för jag ser mig själv inte som stor. Utan här hemma är jag lilla gumman och allt vad dom kallar mig. Jag tycker om att bo i Rossön och älskar att vara här. När jag var mindre ville jag flytta till stockholm. Men har nu i äldre dagar insett att stockholm inte är något för mig. Jag vill kunna åka hem precis när jag vill, åka hem och vara hemma.  Även fast telenor inte har teckning här och även fast det är 17 mil till närmaste stad, så hör jag hemma här.
 
Så det är inte med lätta steg jag tar mitt pick och pack på torsdag för att åka till Umeå. Utan det är med en stor klump i magen och många tankar i ryggsäcken. Men jag åker dit på ett försök och känner jag att det inte är något för mig, så åker jag hem igen.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0