Kanske lite tråkigt att läsa om mig, för jag vet att de flesta som läser min blogg känner mig redan och vet redan vem jag är. Men jag kör ändå för den som inte vet, någon stackare har väl missat mig..

Mitt namn är Ronja Amanda Nolsjö, jag är uppfödd i världens bästa by Rossön som ligger i jämtlandslän och tillhör Strömsundskommun. Just nu bor och jobbar jag i Östersund. Jag arbetar där på Mc Donalds lillänge. Jag bor med min fina A, det dagar han är ledig och spendera i Östersund. Dock lämnar han mig nu för kallare bredgrader och ishotellet i Kirurna.

På gymnasiet gick jag första halvåret hantverk i Östersund, men pga av min förbaskade mage bestämde jag mig för att flytta hem igen och börja samhällsprogramet i Strömsund, vilkte jag ångrar i efterhand, men jag hade ändå tre underbara år med världen bästa vänner.(Jag saknar er alla!!!) efter gymnasiet bestämde jag mig för att flytta till Umeå för att utbilda mig till lärare inom textil, men avslutade efter ett år utbildningen då jag kände att läraryrket inte var något för mig.

Istället tog jag första bästa flyg till Italien och Agnes. Där spendera jag två helt otroliga månader med världens bästa flicka. Troligtviss den bästa sommaren jag har haft, massa lek, bus, ny kultur, ny mat och vääärmee!!

Efter de var det några veckor på killivipen här i Rossön innan jag hamnade på lillänge i Östersund. Just nu är jag osäker på vad min framtid ska komma med. Men känner att frisör yrket börja komma nämare för varje dag, vilket jag tror skulle passa mig. SÅ en praktikvecka på NFI ligger inte långt bort..

På min lediga tid fotograferar jag helst allt som rör sig, men de blir ofta mina små kusiner som hamnar framför kameran. Om jag inte fotografera sitter jag klistrad vid datorn eller tv, eller så virkar jag min berömda Robin-mössor eller gör något annat hantverk. Som alla trogna läsare vet ska jag bli fotograf, det finns inget vill utan jag ska.

Jag har sedan sex år tillbaka en dubbel tarmsjukdom, en i tunntarmen och en i tjocktarmen. Något som jag slet väldigt med under högstadiet, men som nu har gått och blivit mycket bättre och jag kan just nu leva ett väldigt normalt liv. peppar peppar. Vad som helst kan hända och det kan ske närsomhelst. tyvärr. Här kan ni läsa om ni sjukdom.

Jag som tur är säga att jag har haft en bra uppväxt, med världens bästa familj, släkt och vänner. Som alltid stått vid min sida, som en hop skyddande änglar. Mina drömmar har varit stora och små, men jag har aldrig riktigt drömt om att bli något eller någon. Jag tar dagen, timmarna och åren som de kommer.

Jag försöker inte se tillbaka på de gamla utan riktar mig framåt emot det som är oskrivet.