Känner redan ett rus i kroppen. Jag är äntligen hemma EFTER många om och men.. Jag vet inte, men de senaste gångerna jag har åkt hem så har Nagasjövägen inte varit på min sida och inte denna gången heller. Det gick hur bra som helst att köra hela vägen tills jag svängde av.

De börja med att jag möter plogbilen och alla som vet vilken bil jag kör vet att de är omöjligt att vi två ska kunna mötas. SÅ, jag fick börja backa. De gick inte bra. Men de slutade bra. Fortsatte köra och efter kanske fem minuter möter jag en person som kör minst 120 och bara flyyyyyyyger förbi mig. Döden... Nu tro ni kanske att ni har hört de värsta men nej.

Äntligen tar Nagasjövägen slut, då ser jag en röd bil komma i väääldigt högfart och tar upp HEELA kurvan. Vad måste inte jag göra då om svänga ner i diket? Jo. De var precis vad jag gjorde. Men eftersom jag är rally chaufför så tog jag mig upp lika fort. Haha. Men med hjärtat i halsgropen är jag nu hemma...




och nu ska jag laga mat. Haha.